»Hör hit», skrek han åt jappen. »Jag köper jäntan där. How much?»
Med en flott gest drog han upp en packe engelska sedlar ur plånboken och kastade dem åt japanen.
»Räcker det där?»
Styrman Bryngelson vaknade upp ur den halva dvala allt dryckjomet försatt honom i.
»Men kapten», protesterade han. »Det är ju nära tvåhundra pund.»
»Håll mun, det har jag råd till», skrek Broman. Och styrman teg.
Japanen, i hast allvarlig, tog upp sedlarna och räknade dem. Så bugade han sig djupt och stack dem i barmen, försvann och kom tillbaka om en stund med ett långt papper, fullskrivet av japanska bokstäver, vilket han lämnade skepparen.
»Den gyllene plommonblomman» tillhörde kapten John Broman.
* * * * *
Tidigt nästa morgon fick Ida Mathildas jungman det ovanliga nöjet att ro en ung japanska i land. Hon var klädd i gul guldbroderad sidenkimono med skepparns gamla ulster utanpå, och hennes läppar buro spår av förgyllning.