Baronen vacklade ett par steg tillbaka.
»Ple-plebejer! Kallar ni me—hej plebej? En sådan oför—skörskämdhet!»
»Jag är greve Gyllenkrona, och jag byter inte ord med ofrälse!»
Askengren vände sig likgiltigt från honom.
»Ofrälse! Mitt namn är Silverb—buckla, baharon—hupp—Bilversuckbuckla!» sade Silverbuckla med stolthet. »Jag är ta mej kahatten inte ofrälse!»
Askengren blev genast idel älskvärdhet.
»Nå, det var en annan sak. Särdeles angenämt att göra barons bekantskap. Låt oss glömma vår lilla meningsskiljaktighet, baron, och följ med mig ombord på min jakt!»
Silverbuckla log och sträckte fram sin smala hand.
»Gläder mehej att träffa er, herr—hupp—greve. Vill ni föreställa—ställa mig för ert sällhällskap? Det skall bli mehej ett nöje, att gå ombord på er charmanta jakt!»
Och Askengren föreställde.