»Du vet inte hur det är att vara sjuk», sade han. »Fyll nu i anmälningsblanketten.»
Muttrande för sig själv fyllde Östkvist i.
»Här skall stå läkarens namn med», sade han efter en stund.
»Skriv doktor Andersson», sade Isidor. »Det är en gammal hygglig prick.»
»Bolaget brukar använda doktor Holst», svarade Östkvist torrt. »Så vi tar väl honom, jag ska be honom komma hit när jag går tillbaka till butiken.»
En timme senare steg doktor Holst in i Peranders enkla kammare och började undersöka patienten. Doktorn var en ung man med skarpa, klara ögon, och Perander började bli rädd att han skulle visa sig svår att lura. Men farhågorna besannades inte, ty det gick utmärkt. Alla symptom som Perander beskrev tycktes vara precis som doktorn väntat sig, och hans ansikte blev alltmera bekymrat.
»Ett svårt fall av partiell paralysi», sade han. »Ett mycket svårt fall. Frågan är om ni någonsin skall kunna återställas. Är ni fullkomligt känslolös i underkroppen?»
»Absolut!» svarade Perander.
»Fullkomligt?» frågade doktorn igen, och gav Perander ett kraftigt nyp i vaden.
»Ä—hm—ab-absolut!» svarade Isidor, som endast med svårighet lyckats behärska sig.