»Ja, det tycks verkligen vara fallet», sade läkaren. »Och vi ha endast två medel att välja på. Vi skola börja med det lindrigaste. Jag skall hjälpa er att lägga er på magen.»
När helomvändningen var effektuerad drog doktorn ned täcket, och blottade Peranders akter, och så ven hans spanska rör genom luften.
»Oau!» lät Isidor ofrivilligt när röret drabbade hans bakdel.
»Kändes det?» frågade doktorn förvånad.
»I-inte det minsta!» svarade Isidor. »Jag blev bara överraskad.»
»Nej, jag kan tro det», sade doktorn. »Ni är ju absolut känslolös, så var inte rädd, ni kommer inte att ha det minsta obehag av behandlingen.»
Så spottade han i nävarna, grep röret och började arbeta.
Perander hade aldrig fått så mycket smörj i sitt liv, men han bet i kudden och behärskade sig medan hans bakdel randades gul och blå. Det var svårt men det gick, ty han tänkte på de trehundra i månaden.
Till slut ställde läkaren ifrån sig käppen och torkade svetten ur pannan.
»Kändes det inte?» frågade han.