»Nä—hm, nä, in-hinte ett dugg», svarade Isidor hjältemodigt.
»Då övergår vi till behandlingen nummer två», sade doktorn, och tog fram en kniv ur fickan.
»Va tänker doktorn göra? frågade Isidor oroligt.
»Var inte rädd, ni kommer inte att känna något», svarade doktorn leende.
»Ja, men vad skall det bli av?»
»Åh, jag skall bara släppa ut det sjuka blodet ni har i benet. Det går så till, att man sticker in kniven till skaftet på ett par tre ställen på båda benen, och i svåra fall sprätter man opp det hela, men det käns—»
»Sprätta opp?» sade Isidor. »Vad menar doktorn.»
»Var lugn», sade doktorn. »Det är inte farligt alls», och han närmade sig målmedvetet med kniven i hand.
Isidor återfick plötsligt sina lemmars bruk och flydde förfärad ur sängen.
»Doktorn får inte skära», skrek han.