MOTORDRIFT
När vi vandrade förbi logen kom agronomen ut, röd och förargad och torkade svetten ur pannan.
»Begriper någon av herrarna sig på motorer?» frågade han.
Nej, det gjorde ingen av oss. Janson och Rosenberg, som båda hade motorbåtar, svarade visserligen 'ja', men när de under en halvtimme krånglat med motorn, som skulle dra tröskverket men inte gjorde det, och blivit lika röda, svettiga ooh förargade som agronomen, gick sanningen upp för oss allesamman, inklusive agronomen, men icke för Janson och Rosenberg.
Sedan prövade vi vår uppfinningsrikedom litet var på tröskverksmotorn, men utan aningen av ett resultat. Annars brukar ju en motor åtminstone vara tillmötesgående nog att spluttra och fräsa litet, eller slå tillbaks när man vevar, men den här mottog vår uppmärksamhet med en kylig oberördhet som fullkomligt distanserade allt vad även den mest bortfjäsade av damerna uppe på turisthotellet kunde prestera i den vägen.
»Där ser herrarna», sade agronomen. »Det finns inga planer att få den rackarn i gång. Jag har hållit på i fyra timmar med honom, skruvat isär så mycket som jag vågat mig på, gjort rent överallt där jag misstänkte att ett dammkorn kunde sitta hindrande i vägen, men ändå går han inte.»
»Kanske är det just därför», sade den lilla notarien, som alltid varit en spyfluga.
»Tänk vad ni är kvick», svarade agronomen. »Det där skulle jag inte ha kunnat hitta på.»
Agronomens humör var tydligen lite kort.
Rosenberg gick fram till maskinen och granskade den noga.