— Det vet jag ungefär. Men det blefve alldeles för långt att repetera. Det fordrades volymer.
Rose skrattade.
— Var säker på det, du! Vi få lof att hålla oss närmare kusten, jag vill inte försätta pappa i det där trefliga humöret. Vänd nu, Charley!
Charley tog fram en cigarr, snoppade den noggrannt, skar med yttersta omsorg af pappersbandet, såg på hur det försvann i kölvattnet och tände sedan cigarren.
Rose blef otålig.
— Nåå, Charley!
— Nåå, Rosie!
— Tänker du vända nu då, när du fått den oerhördt viktiga cigarrtändningen öfverstökad?
— Är du rädd att bli sjösjuk?
Rose blef ond på allvar.