Innan han hunnit upp, var Store Steve öfver honom, och hade honom säkert bunden till händer och fötter. Därefter yttrade han några berömmande ord om Freds vackra skott, och gick fram för att beskåda den skjutna hästen, men när han fick se att djuret knyckts ur hans egen corral, blef han något stött, etablerade ett större slagsmål med den tjänstvillige Fighting Fred, och fick smörj trots sin herkuliska styrka.
När sällskapet nästa dag kom tillbaka till Harristown var sheriffen ännu icke återkommen, och icke heller borgmästaren, som ridit ut med en annan grupp. Alltså utkorade Steve sig själf till lagens upprätthållare och tillsatte en jury, som genast fann Bill skyldig till stöld. Man hade ju funnit de femtonhundra i hans sadelpåse. Dessutom uttalade juryn som sin bestämda åsikt att den anklagade var en boskaps tjuf, falskspelare och fähund i allmänhet och borde hissas.
Som domaren lutade åt samma åsikt, anskaffades ett rep och Bill placerades under närmaste telegrafstolpe, medan gossarna klarade sina revolvrar för saluten.
Allt var klart, man endast väntade på Steves order, då »Sonny» storgråtande kom rusande.
— Ooooo!! tjöt han. Gör inte min kamrat något ondt! Min Bill! Min ende vän! Rör honom inte, hör ni! I hela världen finns inte en så fin gentleman som han. Ooooo! Hela mitt lif är sköfladt om ni lägger era smutsiga labbar på honom. Mitt lif blir en öken, hör ni. Ooooo!!
Steve betraktade medlidsamt »Sonny».
— Damn it! sade han och strök sig med handen öfver ögonen. Det är verkligen rörande att se en sådan tillgifvenhet. Mina ögon tåras när jag ser det. Så’na vänner dom ä’! Kamrater! Bill Harrison är väl värd sitt straff, men det vore inte rätt af oss att sköfla hans stackars kamrats lif. Det vore inte värdigt Harristowns gentlemän att göra Sonnys lif till en öken. Inte sant, boys, vi ä’ inte i stånd till det?
— Nej, de ä’ vi inte! instämde de andra något förvånade, men dock enligt vanan sekunderande Steve.
— Rätt taladt, Harristowns gentlemän! Så tala äkta präriepojkar. Fastän också »Sonny» är boskapstjuf, falskspelare och fähund i allmänhet samt dessutom postrånare, ska’ vi inte göra honom den sorgen att ta hans ende vän från honom. Skaffa ett rep till, så hissa vi dem på en gång. Det blir alltid mera högtidligt.
