— Naturligtvis en solreflex, som du sade, eller också en synvilla. Förmodligen det senare. Lik som titta har jag hört talas om, men att en spindel, som varit död i några tusen år, rör ögonen ..., nej tack.
John instämde i skrattet.
— Åhnej, knappast! Men, för öfrigt, hvarför inte? Ingenting är ju omöjligt här i världen.
— Jo då. Det finns en hel del saker, som äro absolut omöjliga, och till dem räknar jag, att den här arachniden, som afled medan ännu våra förfäder roade sig med att dingla vid svansen från någon trädgren, skulle börja rulla med ögonen som en tragedienne. Snart ser du väl honom dansa can-can också, men då kommer jag att slå ut det som är kvar af vårt lilla spritförråd.
— Jag vet knappast ändå, om det vore mera underbart än att finna honom i en hermetiskt tillsluten grotta eller att han, öfverhufvud taget, finns till. Hos insekter och andra lägre stående djur bevaras lifsgnistan, som du vet, ofta öfverraskande länge. Visserligen är väl vårt lilla monstrum så dödt det kan bli, men det skulle dock, enligt min åsikt, vara en möjlighet, att en gnista lif ännu funnes inom odjuret.
— Knappast!
— Det är en million möjligheter mot en att det finns, men hur var det med grottan? Skulle vi inte i morse ha gapskrattat, om någon sagt oss, att vi skulle göra ett sådant fynd, som vi gjort, och på en sådan plats?
— Tack, min son! Men förlåt att jag fått nog af din rika fantasi och föredrar att gå ut i skogsdungen med bössan en stund medan jag smälter visdomsorden. Litet fågel skulle smaka rätt bra som ombyte i dieten, eller hur?
— Mycket, medgaf John. Lycka till! Jag för min del skall sofva middag här hos vår ludne vän, tills du kommer tillbaka.
Med dubbelbössan under armen gick Max och dref i skogsdungen, men jaktlyckan var klen. Knappast något skjutbart syntes till, och det lilla som fanns, lagade sig regelbundet undan innan Max lyckades komma inom skotthåll. När detta fortgått en timmas tid tröttnade han och vände stegen tillbaka mot lägret. Det var ju betydligt mera angenämt att sitta med sin pipa utanför tälten än att på detta sätt traska omkring utan att få ett lif.