»Åhjo, man har ju hört —», svarade Fågelström likgiltigt.
»Vad har ni hört? Ni, som rör er i finanskretsarna, har väl reda på en hel del.»
Nu inskränkte sig Fågelströms verksamhet i banken till tjänstgöring vid kassan för inbetalningar, men han ville gärna imponera på flickebarnet.
»Tja, det är egentligen en affärshemlighet, men det gör ju ingenting. De där två ha en hel del affärer ihop. Amerikanskt vete och bomull och sådant där, som man håvar in pengar på.»
»Tjänar John så mycket pengar då?»
»Om? Miljonär blir han kanske inte, men en fem, sex hundra tusen kan han inte undvika, när Schönstein håller honom om ryggen så som han gör.»
Sedan talades inte vidare om saken, men Fågelström lade märke till, att Majken var mycket tankspridd resten av kvällen.
Samtidigt utspann sig ett litet samtal mellan Schönstein och Andersson.
»Det var en söt flicka det där», sade nämligen den förre, när de passerat paret. »Vem är det?»
»Det är fröken Lindblom, hon är — hm — så gott som — litet förlovad med mig.»