’Man skall inte skämta med sådana saker, fröken Margit’, sade han.
’Jag skämtar inte’, sade jag, ’det är mitt blodiga allvar. Vill ni?’
’Menar ni verkligen allvar’, frågade han tvivlande.
’På hedersord’, svarade jag.
’Fröken Margit!’ sade han då dröjande, efter att ha funderat en stund. ’Det är en högst oväntad situation. Jag måste erkänna att, fastän jag för er hyser en mycket stor aktning och — ja — även tillgivenhet, så älskar jag er ändå inte. Om jag således gifte mig med er, så vore motivet inte kärlek, utan helt enkelt det, att jag för att fortsätta mina vetenskapliga studier, behövde komma i en ekonomiskt tryggad ställning.’
’Spelar ingen roll vad ni tar mig för’, svarade jag, ’bara ni gör det. Skola vi alltså anse oss förlovade. Här är min hand, slå till!’
Han tittade ett ögonblick forskande på mig, så slog han till. Då vände jag mig mot honom och smålog.
’Ni behöver inte kyssa mig om ni inte vill’, sade jag.
Men ... men han gjorde det ändå!
Sen föreslog jag, att vi skulle hålla tyst med saken tills vidare. Jag hade nämligen mina små planer.