Nu har du hört historien. Ge dig i väg. Om bara den förbaskade jorden ville låta bli att snurra så—"
V.
"Skall flyga!" sade Harry Taylor, när han fått sin pipa stoppad och en grogg med en liten klingande isbit i framför sig på packlådan.
"Vad skall du, sa du?" frågade Charley Reeves och lade en tidning under för att sitta litet bekvämare på sin margarinfjärding.
"Flyga!" svarade Harry. "Militäraviat! Bussig karl! Skaffat tillåtelse! Skall ta en liten tripp över de tyska linjerna, förstår du. Få se krig till slut. Inte kan en energisk karl som jag vara nöjd med att hänga bakom armén så här. Sedan dom nu avancerat lite har man ju fått tillfälle att se lite lik, men vad är det i själva verket? Kan man ha någon verklig glädje av det?"
Charley Reeves svarade inte, och Harry Taylor fortsatte:
"Här kommer man resande många tusen mil för att få se folk slåss, och vad händer? Jo man placeras kilometervis ifrån platsen för slagsmålet, fraktas än fram och än tillbaka. Ena dagen sitter man i ett slott, den andra i en bondstuga och den tredje, som nu, på en margarinkutting i ett gammalt ruttet tält, men var man sitter och vart de fraktar en, så är det alltid betydligt mera fridfullt än vi ha det i vardagslag hemma i Montana. Ni, slöfockar, nöjer er naturligtvis med sådant, men inte jag. Jag har intrigerat och använt alla slags inflytanden, mest det världsblads som jag representerar, och mot vilket till exempel Harristown Tribune är som republiken Andorra i jämförelse med Nordamerikas Förenta Stater, med Filippinerna, Porto Rico, Hawaji och Guam på köpet. Detta har resulterat i att jag om en timma får flyga med Duvallon och kasta bomber."
"Lögn, naturligtvis!" svarade Charley Reeves lidelsefritt.
"Sant, naturligtvis!" sade Harry Taylor med lidelse. "Kallar du mig lögnare så bryter jag nacken av dig, så att hängmannen i Sing-Sing slipper det jobbet. Jag, Harry Taylor, kommer alltså att om en timma sväva lika högt över dig som min intelligens står över din, alltså omkring två tusen meter. Jag skall från denna höjd se hur man skjuter på varandra med kanoner, hur de stora generalerna på sitt vanliga snillrika sätt leda sina arméer mot varandra, och hur den enkle mannen i ledet, i avsaknad av varje taktisk bildning, nöjer sig med att stillsamt och flärdfritt köra bajonetten i magen på den lika enkle soldaten från andra sidan gränsen. Allt detta får jag se, medan du och de andra murvlarna sitta här och glädja er åt whisky och soda. Tänk vilken livfull skildring jag kommer att telegrafera in."
Charley Reeves gav Harry Taylor en blick, i vilken något som påminde om intresse skymtade fram.