"Fröken!" sade rösten indignerat. "När jag har varit gift snart ett helt halvt år. Hjälp!!"
"Vad skriker ni för?" frågade Lundbom med värme. "Har jag rört er?"
Med det steg Lundbom några trappsteg ned och befann sig ansikte mot ansikte med ett ungt fruntimmer med fördelaktigt utseende.
Fruntimret gallskrek och svimmade, och Lundbom lade liket åt sidan, varefter han fortsatte nedåt. På nedersta trappstegsavsatsen stod portvaktsfrun och undrade var skriket kom ifrån. När hon fick se Lundbom komma neddansande i bara nattskjortan skrek hon inte och svimmade inte heller—portvaktsfruar ha inte sådana nerver—utan hon störtade in i sin bur—inte genom luckan utan bakvägen—och kom om ett ögonblick tillbaka, klädd i en sopborste och sin man.
"Vill ni öppna för mig?" skrek Lundbom.
"Jag har blivit utestängd."
Pang! kom sopborsten till svar mitt i planeten på Lundbom.
Då blev Nathanael arg, och som han ju inte kunde slå en kvinna, ryckte han till sig borsten och planterade den bland hennes mans anletsdrag i stället. Portvaktsfruns man slocknade ögonblickligen, och portvaktsfrun störtade åter in i sitt rum, körde huvudet ut genom luckan och röt:
"Mord, hjälp, polis! Det är en galen karl här."
Vilket genast hade till följd att en poliskonstapel, som befann sig inom hörhåll, smet in i en butik. Sin därvaro motiverade han genom att telefonera efter förstärkning.