"Det torde bli ännu kortare, om ni utan tillåtelse söker skaffa mera nyheter än generalstaben lämnar er", svarade karlen.
"Det är det jag vet", svarade jag. "Annars hade jag inte kommit så här hövligt och anständigt och bett att få veta det jag vill ha tag i. Den metoden är inte så värst bruklig hemma i Montana. Där frågar man inte, där tar man reda på det man vill. See?"
"Ingenting hindrar er att fara hem till Montana, och där praktisera er metod", sa han högdraget. "Bon jour, monsieur."
Och med det tänkte han ge sig av, men han kände inte mister Harry Taylor från Helena, Montana U.S.A.
"Stopp lite", sade jag. "Herr greve och talman. Vi skulle gärna vilja veta, varför vi inte få gå och titta själva. Är det något fel på krigsskådeplatsen, som ni inte vill ska komma ut? Lita på mig. Jag är världens mest tystlåtna person."
"Monsieur!" sade han. "Anledningen torde vara klar för envar människa, som är begåvad med endast måttlig intelligens."
"Alltså vet ni det", svarade jag. "Men ser ni, herr överfälttygmästare, mina själsgåvor äro mycket mera än måttliga. Jag är den mest intelligenta människa jag vet, och har följaktligen genomskådat er. Ha!" sade jag och gjorde stora gesten, som imponerade förbaskat på karlen. "Ni äro rädda för oss, det är allt. Ni begå grymheter mot fångar och sårade, det är därför ni inte vågar släppa oss fram. Ni hänger fredliga infödingar, ni bränner gårdar, skändar kvinnor och mördar oskyldiga barn, som i många fall inte ens genom dopet upptagits i den kristna församlingen. Det inre Kongos fasaväckande kannibaler äro som nattvardsbarn i jämförelse med er."
"Monsieur!" skrek han. "Ni glömmer, att vi föra krig i vårt eget land."
"Monsieur!" skrek jag ännu högre. "Jag glömmer ingenting! Det är just det jävulusiska i hela saken, att ni för allt det där buslivet i ert eget land. Ha, Monsieur! Allt det oskyldiga blod ni spillt på det sköna Frankrikes jord ropar till himlen och Montana Screamer, det ansedda blad, som jag representerar, efter hämnd."
"Monsieur!" ropade han med en röst, som kunde skrämma ett ulanregemente, men inte mig. "Monsieur! Ni tar fel. Jag försäkrar er, att ni gör ett förfärligt misstag."