Främlingen svarade inte, men hans ansikte antog ett förvånat uttryck.
"Låt upp din trut, ditt lilla stinkdjur! Säg ett ord, annars slår jag huvet av skaftet för dig", vrålade Bob utom sig.
Främlingen svarade inte ett ljud, men lyfte åter sitt lemonadglas mot
Bob. Bob slog till det, så det flög till andra ändan av krogen.
Då sträckte främlingen ut sin hand, tog Bobs ölglas och slog det, inklusive glas, i ansiktet på Bob.
Ja, se'n var saken klar.
"Inget slagsmål i lokalen", skrek Eddy. "Gå ut på bakgården om ni skall slåss."
"Slåss!" skrek Bob. "Nä, vi ska inte slåss. Jag ska bara piska upp den där gröngölingen, så att han lär sig att svara och vara hövlig en annan gång."
Vi gingo ut på bakgården allesammans. Våra sympatier voro ju med den lille, men etiketten hindrade ett ingripande. Och förresten tyckte vi ju litet var, att han åtminstone kunde ha sagt skål.
Bob röt och svor när han tog av sig rocken, men främlingen skalade av sig rock och väst utan ett ord. Våra anvisningar om bästa sättet att attackera brydde han sig inte om.
Så började leken.