PRISBOXNING
Jag har sett en hel del slagsmål i mina dar, både med och utan kniv, och även deltagit i inte så få. Jag har sett regelrätta boxningskamper mellan yrkesmän, svenska slagsmål med danska skallar, sett trettio franska stuveriarbetare slåss med en enda dylik, som vid likbesiktningen befanns ha fått sexton knivhugg i kroppen, varav framgår att fjorton av de andra ansågo kvällen förfelad; och en julafton råkat vara mellankommande part i ett slagsmål mellan civila och spårvägsmän efter en spårvägsolycka i Amerika, men undkom, som bekant, med livet.
Men när jag på Holborn i London fick se en jätteskylt med tillkännagivande om att Gunboat Smith och Young Ahearn skulle boxas om tio tusen pund blev jag i alla fall intresserad. Att se folk slåss för livet är en sak, men att se smockan utdelas för hundraåttiotusen kronor hade dock mera intresse.
"Denna smocka måste jag se", tänkte jag, och gick till min vän Karlson i
London.
"Skall vi gå och se på prisboxningen i kväll?" frågade jag. "Det blir nog intressant."
"Nej", svarade Karlson med en bestämdhet, som klädde honom. "Jag vill inte se ett så brutalt skådespel."
"Jag bjuder!" sade jag.
"Det var en annan sak", inföll Karlson hastigt. "Då kan jag ju lägga band på min avsky och följa med, eftersom jag ändå en gång väl skall se något dylikt elände."
Vi togo på aftonen Undergrounden till Shepherds Bush. Karlson var dyster. Hela hans inre uppreste sig mot att betrakta en prisboxning. Jag var också rätt dyster. Jag hade lovat betala biljetterna. Och på sistone hade jag funnit att dessa voro ganska dyra. Från 200 kronor nedåt.
"Vi ta väl en plats rätt långt borta", sade jag. "Så slipper du lida allt för mycket av det råa skådespelet."