"Tycker inte du som jag!"
"Jo", svarade jag med värme. "Jag instämmer livligt med vad du sa innan vi gingo dit: Det var ett brutalt skådespel!"
"Vet du ingen levandes hut", skrek Karlson. "Skall du yttra dig så om självförsvarets ädla konst. Du skall få erfara…."
Pang! Jag fick smockan mitt i planeten och såg en stund änglar i luften.
När jag hämtat mig var Karlson redan halvvägs till Undergrounden.
Jag satte mig på taket av en motorbuss.
* * * * *
P.S.—Just när denna vackra berättelse är färdig inträder hotellvaktmästaren, som skickats efter biljetter, och underrättar, att matchen mellan Gunboat Smith och Young Ahearn inställts, därför att Ahearn sjuknat. Det var mycket tråkigt, men det jag har skrivit, det har jag skrivit. En svensk journalist tar aldrig tillbaka.
FÖRARGELSEVÄCKANDE BETEENDE
Bergfeldt tittade in till sin gamle vän frukthandlare Fellberg här om dagen när han var på väg hem till middagen. De pratade naturligtvis politik, det gör ju alla människor nu för tiden, men i motsats till de flesta andra hade de likadana åsikter i varenda fråga.
Över detta blev Fellberg så förtjust att han, när Bergfeldt gick, stoppade en stor, grann blodapelsin i Bergfeldts ficka. Bergfeldt tycker inte om apelsiner. Det är den enda frukt, som han finner vidrig, men som han inte ville stöta sig med sin gamle vän Fellberg tog han emot ändå.