"Jaså, på det viset", sade han. "Ni är en så'n."
"Hur var det?" frågade den tillskyndande hovmästaren.
"Den där lymmeln vill lura mig. Han fick en tia och gav tillbaka på en femma. Men det duger inte med en gammal globetrotter som jag."
"Jag fick en femma!" svarade kyparen.
"Tyst, karl!" sade Andersson. "Jag måtte väl veta det bäst, jag hade två tior och en femma i plånboken, och se nu!" Han drog upp plånboken, och öppnade den.
Det låg två tior i den.
"Hm!" sade hovmästaren.
"Åh, ursäkta!" sade Andersson mycket skamsen. "Jag har gjort ett misstag, ser jag."
"Det är inte alltid det lyckas", yttrade en herre vid närmaste bord och betraktade hånfullt Andersson.
Andersson spände blicken i honom, men som karlen såg stark ut och kyparkåren tycktes vara endast allt för villig att hjälpa Andersson ut, blev det inte något bråk, utan Andersson tog sin hatt och rock och avlägsnade sig med värdighet.