Dagen därpå kom Andersson åter till "Zum alten Frankfurterwurst" för att äta frukost. När han steg in genom svängdörren, riktades varenda kypares ögon mot honom, men så snart han slagit sig ned tycktes ingen märka att han existerade.
Andersson knackade. Ingen kom. Han knackade igen, hårdare. Samma resultat, eller rättare, samma brist på resultat. Först vid fjärde knackningen, som var den hårdaste i världshistorien, kom en vaktmästare fram till hans bord och sade:
"Strax!"
Efter fem minuter började Andersson knacka igen. Efter ytterligare femton fick han lämna sin beställning, och sedan ytterligare en halvtimme och en brödassiett, som råkat stå i vägen när Andersson knackade, förintats, fick han vad han begärt.
Andersson är ibland rätt disträ, och när han ätit, druckit och läst morgontidningen reste han sig och gick utan att tänka på betalningen.
Kyparkåren, som hela tiden haft sin uppmärksamhet riktad på Andersson, växlade en blick, och lokalens starkaste vaktmästare rusade, med uppriktig glädje i sitt ansikte, efter honom.
Andersson hade just hunnit utanför svängdörren när han kom ihåg, att han borde ha betalat. Han såg genom glasrutan kyparen komma och vände hastigt tillbaka. Svängdörren snurrade våldsamt runt, ty medan Andersson rusade in på ena sidan, rusade kyparen ut på den andra.
Väl inkommen fick Andersson se kyparen, som inte märkt, att Andersson vänt om och väl inte heller kunnat tänka sig den möjligheten, stå där ute och titta, och han gav sig genast i väg ut till honom, men i samma ögonblick fick kyparen syn på Andersson och gav sig i väg in. Svängdörren snurrade åter med våldsam fart och i nästa ögonblick var det Andersson, som stod utanför medan kyparen var där inne. Åter rusade kyparen ut och Andersson in, kyparen in och Andersson ut, varv på varv gick den vilda jakten och svängdörren roterade med svindlande hastighet.
Slutligen, när Andersson för trettonde gången passerade lokalen mötte hans ansikte en hård kyparnäve, som var i rörelse i rakt motsatt riktning, han raglade baklänges, svängdörren snurrade förbi honom, och ögonblicket därefter möttes han och lokalens starkaste kypare.
Låt oss draga en slöja över vad som nu följde.