"Är du stark också?"
"Det skall du strax få erfara, din drul, om du inte inom fyra sekunder förfogar dig i väg till nästa stat."
"Stor i käften är du också", konstaterade han lugnt, och tillade, innan jag hann inleda misshandeln: "Vill du ha arbete?"
Jag ville visst inte ha arbete. Tvärtom tyckte jag, att det var ofantligt mycket angenämare att leva som himmelens fåglar. Men däremot ville jag mycket gärna ha mat, och som sådan inte stod att få utan att man arbetade för den, betvingade jag min motvilja och svarade jakande.
Tio minuter senare satt jag i en buggy, som skumpade fram över prärien, ibland genom ett vetefält och ibland över hjulen i vattensjuk mark, men bara hänsynslöst framåt. Och i kvällningen voro vi framme. Man var nog finkänslig att bjuda på mat genast, och jag gjorde rätt för mig till den grad att farmarens missis bleknade. Se'n lånade jag en corncobpipa och tobak, och gick ut för att ta mig en rök.
Så småningom började ljusen i huset släckas, och som jag ansåg det vara tid att gå till sängs steg jag in. Jag möttes av familjens förvånade ögon.
"Vad vill du?" frågade farmaren.
"Jag vill veta, var min liggplats är?"
"Var du vill", sade farmaren och förde mig till dörren. "Precis var du vill. Jag har etthundrasextio acres prima åkerjord här omkring, och du får lägga dig på precis vilken av dem du vill." Så knuffade han ut mig.
Well, jag lade mig i en hövålm på en äng, och där sov jag både mjukt och gott. Bara inte moskiterna funnit mig så välsmakande.