Det satt en bofink i ett träd.
— Bättre något än intet, tänkte jag.
Stannade således, siktade länge och noggrannt och tryckte af. Nu hade nog f-n tagit bofinken om inte en liten omständighet kommit emellan. Jag hade nämligen glömt att ladda om. Bofinken flög.
— Skjut, Williams, skränade jag.
— Äsch! Inte skjuter man på så’nt, svarade han.
Och Williams sköt inte.
Då insåg jag, att Williams var sinnesslö eller på annat sätt oansvarig för sina handlingar, och beslöt att jaga på egen hand och ge honom tusan.
När jag om en stund fick se ett kaninhål brydde jag mig således inte om honom, utan tog ett spö, lade mig på alla fyra vid hålet och började peta i det för att om möjligt få ut kaninen. Under denna procedur kom jag att vända finalen mot Williams. En fågel flög upp bakom mig.
Då sköt Williams.
Det tog en ganska lång tid innan jag kunde sitta igen.