— Om?
— Om ni har något emot, att jag gifter mig, sir.
— Visst inte! svarade Dobbs litet öfverraskad. Tvärt om. Ni är en präktig pojke, Cannon, och jag önskar er all lycka. Och hvem är det, som ni tänker gifta er med?
— Er dotter, sir! svarade Jack lugnt.
J. J. Dobbs var inte lätt att bringa ur fattningen, men nu satt han ett ögonblick mållös. Han fattade sig dock snart, och sade kallt:
— Omöjligt, Cannon! Ni känner mina åsikter om den saken. Slå alltså de där planerna ur hågen. Som jag emellertid behöfver er i min affär hoppas jag, att ni inte lämnar er plats. Ni får en löneförhöjning af fem dollars i veckan om ni stannar.
— Jag har alls inte tänkt lämna er, sir, svarade Jack. Allt hvad jag önskade, var att få ett svar på min fråga, och det har jag fått. Jag förstår att det för tillfället intet är att göra åt saken, men skulle ytterligare vilja ha upplysning om när ni vill låta mig få er dotter.
— Ni är envis, Cannon, svarade Dobbs. Nåväl, ni skall få veta den exakta tidpunkten när jag skall gå in på, att ge er min dotter. När det blir två torsdagar i en vecka.
Det blänkte till i Jacks ögon, när han hörde hånet. Han bet samman tänderna med en smäll, bugade sig och gick utan ett ord.