Swanson fullföljde anfallet, men amerikanen var honom fullt vuxen, undvek vigt Swansons väldiga näfvar med en öfvad boxares kallblodighet och säkerhet. För hvart och ett af Swansons slag hann amerikanen slå två, och medan den förre endast träffade tomma luften, träffade den senare sitt mål, så att blodet strömmade från Swansons ansikte.
Snart började emellertid yankeen bli andtruten. Svetten rann i stora droppar från hans panna och hans slag blefvo mera osäkra, medan svenskens armar slogo med samma lugn som förut.
Rundt omkring stodo skandinaverna och bevittnade slagsmålet. Sympatierna voro på Swansons sida men ingen försökte hjälpa honom. En mot en, rent spel, är regeln.
Slutligen insåg amerikanen, att han ej kunde hålla ut mycket längre. Han måste göra slag i saken till hvarje pris. Alltså kastade han all försiktighet öfver bord, och sprang fram för att kunna göra en afgörande stöt mot svenskens hakspets. Bang! Swansons näfve hade till slut träffat målet. Amerikanen raglade åt sidan, sjönk ned på golfvet och låg som en säck där han fallit.
Ett jubel bröt ut i kroglokalen. Alla trängdes rundt Swanson, gratulerande honom och tryckande hans händer, och Jim Andersson, barkeepern, kom med en fuktig handduk för att torka blodet ur hans ansikte.
Det tog en stund innan någon kom att tänka på att se till amerikanen. Men då var han borta. Han hade tydligen kvicknat vid, och under det allmänna stojet obemärkt smugit sig ut.
— Swanson! — sade Jim Andersson. — Du gjorde ett stort misstag, då du först slog efter den där karlen. Han är falskspelare och har förbindelser här. Det bästa du kan göra, är att gå direkt hem i kväll och resa ur staden i morgon bittida och söka arbete för sommaren. Det var ett misstag, säger jag dig, och det kan komma att stå dig dyrt annars.
— Skräp! — svarade Swanson. — Jag är inte rädd för falskspelarbyket. Jag är karl till att ta vara på mig själf, det tror jag, att jag har visat i kväll.
— Hör hvad jag säger, Swanson! — envisades Jim Andersson. — Och om du inte vill följa mitt råd, så lämna mig i alla fall dina pängar. Jag skall ta vara på dem för dig. De ligga säkrare i mitt kassaskåp än i din ficka.