Senare på aftonen anordnades en liten fästlighet för honom, och när deltagarna fram emot dagningen skildes, stod det klart, äfven för en flyktig betraktare, att de icke kommit från någon goodtemplarbal.
När Harristown nästa morgon vaknade var nykomlingen försvunnen. Äfvenså Pat Flanagans bästa häst och innehållet i krögare Johnsons kassaskåp.
I misshugg.
Om en harristownbo någon gång råkar skjuta ned en främling, så brukar man inte räkna så noga med det. Hvar och en kan ju begå ett fel. Råkar han skjuta ned en annan harristownbo, så gör han dock bäst i att resa bort några månader, tills den bortgångnes anhöriga och vänner något lugnat sig. Skjuter däremot en främling ned en harristownbo så kan man vara viss om, att det blir lif i luckan. Sheriffen kommer i rörelse och hvarje manlig stadsbo, som kan sköta en revolver — och hvilken harristownbo kan inte det — ställer sina krafter till hans förfogande för att uppspåra den brottslige och befordra honom till sitt rättvisa straff.
Det hände en gång för icke så länge sedan, att en främling, som uppehöll sig i staden för att sälja patentmedicin — en medicin, som rönte strykande åtgång, då den till såväl smak som verkningar var förvillande lik konjak — råkade i ordväxling med en patient, som tagit en väl stor dosis af läkemedlet. Patienten, som var en hetlefrad herre, förde högra handen bakåt, med den naturliga påföljden, att han ögonblickligen blef nedskjuten. Bättre förekomma än förekommas, heter det ju.
Medicinmannen, som hade fullkomligt klart för sig den sannolika följden af skjutningen, tog sin tillflykt till hotellet, körde, med revolvern i hand, ut de innevarande, barrikaderade dörren, och sköt från fönstret utan åtskillnad på hvar och en, som kom inom skotthåll.
Ljudet af skotten hade naturligtvis väckt en del uppmärksamhet, och den tillgängliga styrkan mobiliserades hastigt. Sorgligt nog befann man sig midt uppe i boskapsmärkningen, då större delen af stadens manliga befolkning var ute på rancherna. Därför lyckades inte sheriffen anskaffa mera än tolf man, ehuru unge Collins, som nyss kommit till sta’n och ännu knappast räknades som riktig harristownbo, äfven inmönstrades.