Men ena benet, det som kommit under hästen, var af på ett par ställen, tvärs öfver hufvudet hade han ett svårt sår, och ena handen hade fläkts upp mot en hvass klippkant.
Med en klunk sprit lyckades vi väcka honom till medvetande om än litet, och förbundo därefter hans hufvud.
Sedan kom turen till den skadade handen, och en af pojkarna råkade lyfta upp den, så att den kom framför Prices halft seende ögon.
Det gick en darrning genom Prices kropp, intelligensen i hans blick återvände, med en kraftansträngning lyfte han hufvudet och såg skarpt på såret i handen.
»Guldsand, b’gosh!» sade han, och sjönk medvetslös tillbaka.
Och när vi sågo efter, fanns bland smutsen i såret verkligen några svagt glimmande korn.
Price hade störtat rakt ned i en guldgrufva, som sedan visade sig vara rätt gifvande.»
»Det var en pojke, som duger det!» sade en af gossarna.
»Han var den mest kallblodige man jag känt,» upprepade Goldmine-Johnny.
Då vaknade Arizona-Jim, som sofvit som ett godt barn medan de öfriga berättade. Han hörde de sista orden, trodde att det var frågan om kappljugning och kastade sig genast in.