Bönerna hade dock intet annat resultat än att Charley kom fram med en servett, att användas om gästen önskade gråta. Charley fick dock använda den själf, ty gästen kastade groggen, inklusive glas, midt i ansiktet på honom, hvarefter Charleys hjälpsamhet tog något mildare former och Chesters humör märkbart förbättrades.
Dock blef det inte bättre än att han i ungefär en timmas tid turvis bad, svor och slogs, och arbetet med att hålla honom och förebrå honom för opassande språk började bli rätt styft.
Till slut förstod han att allt var lönlöst, och som en klok general, gjorde han det bästa möjliga af en obehaglig situation.
Han tog till och med den många gånger erbjudna groggen och under dess och pokerns förenade inverkan började han bli gemytlig, i synnerhet som pokern gick till hans fördel.
På detta sätt gingo några timmar fort, tills på slaget 12 en automobil hördes komma frustande nedför avenyen och stanna utanför.
»Mr Chester,» sade då den herre, som först mött honom, äfven kallad Johnny. »Vi få tacka för den angenäma samvaron, och beklaga att den så snart måste afbrytas. »Er automobil väntar utanför.»
Chester tackade för nöjet och påstod sig ha haft en förhållandevis treflig afton. Han bifogade dock den upplysningen, att han aldrig förr träffat en så homogen samling oförbätterliga skurkar, och att han hoppades snart få se samtliga dingla i galgen.
Upplysningarna upptogos som ett godt skämt, Chester steg upp i vagnen, en man satte sig hos chauffören, och tio minuter därefter aflevererades Betty Johnsons fästman, frisk, ogift och med 17 dollars spelvinst på fickan, vid sin egen port.