Harry stod stel och rak och såg skarpt på sin far.
»Den familjen duger nog för hvem som hälst att träda i förbindelse med, äfven om de ekonomiska fördelarna vore betydligt mindre än de äro.»
»Jag har inte begärt att få veta din åsikt om familjen Bates,» sade Redwood senior upplysande. »Men jag förbjuder dig att vidare umgås med någon af dess medlemmar.»
Harry smålog kallt, bugade lätt och svarade:
»Mitt umgänge tänker jag allt framgent välja efter min egen smak. Jag har nämligen gått och läst för rätt många år sedan.»
Så gick han till sin bästa vän och talade om alltsamman, och vännen sade att gubben Bates var en gammal skurk, hvars hus Harry gjorde bäst i att sorgfälligt undvika.
Den »gamle skurken» mr Bates gick direkt från Redwoods hem och höll en längre föreläsning för sin dotter om sin f. d. vän Redwood. Han pointerade häri skarpt alla brister såväl i Redwoods utseende och gångkläder som i hans uppfostran, moral och affärsmetoder, särskildt dröjande vid hans särdeles obetydligt utvecklade själsförmögenheter.
Gertie anmärkte genast, att hrr Bates och Redwood gärna kunde taga hvarandra i hand och vara vänner, ty två herrar, som den ena dagen kunde arrangera ett giftermål som om det vore en vanlig affär, och andra dagen råka i ett vanligt, simpelt gräl om kortspel, voro likadana båda. Den ene hade ingenting att säga om den andre.
Bates blef ursinnig.