»Kapten!» svarade styrman, och kom sakta och trumpet akteröfver.
»Han har alltid varit en präktig pojke, Augustson,» sade skepparn inställsamt när styrman hunnit fram.
»Det är väl därför kapten har skällt på mig så förbannadt den här resan?» framkastade styrman.
Skepparn såg litet besvärad ut, men fortsatte:
»Det skall Augustson inte fästa sig vid. Det är inte så illa menadt, för se, jag har alltid tyckt att han är en präktig pojke, en riktigt präktig och duktig och arbetsam pojke, och det tycker jag än.»
»Det gör kapten rätt i,» inföll styrman gillande.
»Och han vet, att jag alltid varit vänlig mot honom.»
Styrman hostade.
— — »äfven om jag någon gång varit litet häftig och sagt saker, som jag inte haft någon vidare mening med. Därför hoppas jag, att jag kan lita på honom, om jag ber honom om en liten tjänst.»