»Det beror på, det,» svarade styrman försiktigt.
»Säg han ’ja’ med detsamma, Augustson,» försökte skepparn öfvertala. »Det är inget svårt alls, och det är inget arbete eller så.»
»Låt mig höra hvad det är om först,» envisades styrman.
»Jo, som han vet så — — så var jag — hm — bekant med en flicka där nere i Kalmar.»
»Ja, jag hörde det.»
»Ja. Och det finns ju ingenting att säga om det, hva’? En glad sjömansfyr, he he he — —»
»Jag skulle skäms, om jag vore som kapten. Gift karl och allting.»
»Nej då, det skulle Augustson visst inte. Vänta tills han själf blir gift, så skall han få se. Man är glad att få slippa ifrån ibland.»
»Det beror väl på hurudan hustru man har,» svarade styrman, som i sin hytt hade ett fotografi af en liten flicka, som han hälst inte ville slippa ifrån.
»Kanske det, kanske det!» mumlade skepparn betänksamt. »Men när jag nu har det så, att jag tycker det är roligt att komma ut på vift ibland, så tycker jag, att det är svinaktigt af Johanson på »Venus» att gå och ställa till det för mig så, som han gjorde.»