Så stämde pastorn upp söndagsskolsången »Jag önskar bli en ängel, och ibland änglar stå,» och den nyfrälste klämde i med kraftiga lungor och en väldig bränvinsbas, så att pojkarna veko sig dubbla. De uppskattade till fullo extranöjet.
När sången var slut, knäppte pastorn sina händer och sade:
»Låtom oss höja våra hjärtan och händer mot höjden, och uppsända en åkallan till alltings upphof.»
Pojkarne sökte se högtidliga ut och pastorn sträckte händerna mot krogtaket, vände ut och in på ögonen och började bedja med en röst, som darrade af sinnesrörelse. Samtliga närvarande följde exemplet så att inom femton sekunder hvarenda man stod med uppräckta händer och bakåtböjdt hufvud och njöt obeskrifligt af situationen.
Då drog den nyfrälste fram två grofva revolvrar, riktade dem mot menigheten och sade:
»Käre bröder! Om ni inte önska, att omedelbart blifva förlossade från denna tåredal, så hålla ni händerna fortfarande uppräckta, medan pastorn insamlar kollekten.»
Utan tråd.
John Knox var den blygaste man i New-York, inklusive »förstäderna» Brooklyn och Jersey City.