Komatas..
Visst ej brådska; mig skär dock i själn, att du djerfves mig skåda 35
Midt i synen så frankt, ehuru jag lärde dig konsten,
När du var glop ännu; så tack förvandlas i otack.
Mata du valpar af varg och af hund, att de måga dig äta!
Lakon.
Tänk, jag ej minns hvad dugligt af dig jag förnam eller hörde
Någonsin än, afundsame, du högst skamlige meser! 40
Komatas.
När jag var sta der du vet, och du qved så; men getterna alla
Stodo och bräkte, förty getbocken var mäkta beställsam.
Lakon.
Djupare varde än så dig, pucklige, grafven ej heller!
Kom mellertid, kom dit, och du sjunger din yttersta herdsång.
Komatas.
Icke kommer jag dit. Här ekarne vexa och säfven, 45
Här kring kuporna svimma så gladt de flitiga bina;
Väller också vatten utur två källor; i träden
Fåglar qvittra; der borta hos dig är icke en likdan
Skugga; ifrån sin höjd ock pinien kottar omkringströr.