Lakon.
Sannerlig skall du dig sträcka hos mig på ull och på förskinn, 50
Blott du vill komma. Hvad svällande bädd! Den raggiga bockpels
Hemma hos dig, han stinker än mer än egaren stinker.
Jag framsätter en ymnig pokal med hvitaste fårmjölk,
Nymphren till ära; jag sätter en ann med doftande olja.
Komatas.
Men om du kommer till mig, du på mjuk ormbunke dig sträcker 55
Och på poleja, som blommar, och getskinn ligga derunder;
Fyrfaldt vekare äro de visst än fållar af fårskinn.
Jag framsätter åt Pan mjölkståfvor, åtta till antal,
Åtta skålar jemväl med kakor, fulla af håning.
Lakon.
Strax då täfla med mig, och begynn härstädes din herdsång; 60
Trampande egen jord, håll ekarna! hvem skall oss dömma,
Hvem? o, måtte ändock oxherden Lykopas nu nalkas!
Komatas.
Icke jag alls den mannen vill ha, men om dig så lyster,
Skole vi ropa hit vedhuggaren, som nu der borta
Samlar hoa dig ljungbuskar ihop; det är ju vår Morson. 65
Lakon.
Ropom!