Så jag qvad; herdstafven åt mig, med kostelig mysning
Likasom nyss, förärade han, till en Musernas' gästskänk.
Mannen dervid tog af åt venster, och vägen till Pyxa 130
Vandrade hän, men jag och Eukritos till Phraidamos
Ställde vår gång, med den sköne Amyntichos, der vi på djupa
Bäddar af mastix' doftande blad oss sedan lade,
Lade oss, hjerteligt nöjda, på nyss afplockade rankor.
Popplar och almar i mängd högt öfver vårt hufvud nu hördes 135
Susa; och nära intill, en nymphrens heliga källa
Ur bergsgrottan sipprade fram, och sorlade trefligt,
Men i de skuggiga grenar en hop Tettiger, så solvarm,
Pladdrade allt om hvaran enträget, i fjerran en steglits
Bland törnhäckarnas taggiga snar ömt pittrande hördes; 140
Der toffslärkor nu sjungo och fink, der suckade turturn,
Der de gyllene bin kringsurrade källornas bräddar.
Rikelig sommar doftade der, der doftade frukter.
Päron rullade oss vid fötterna, äpplen vid sidan
Rundeligen och rikt; derhos nedstörtade ymnigt 145
Qvistar med plommon på, som bågnade neder till marken.
Från vinkrukornas lock fyråriga vaxet man löste.
J Kastaliska mör, som bebon Parnasiska höjden,
Monne väl nånsin uti stengrottan hos Pholos en dylik
Bägare ställt för Herakles å bord den åldrige Cheiron. 150
Monne väl nånsin ännu fårherden vid floden Anapos,
Sjelf Polyphamos, den starke, som slungade hällar från berget,
Sådan nektar förfört att skutta omkring i sitt fårstall,
Sådan en herrlig dryck, som J då utblandaden; nympher,
Bredevid åkergudinnan Damater' altare? — Måtte 155
Jag i dess kornhög än få fästa min väldiga vanna,
Måtte hon le dervid, med knippor i händren och vallmo!
VIII. Idyllen.
HERDEQVÄDS-SÅNGARENE.
Uppå de höga bergen en gång fårherden Menalkas
Mötte — så sägs det — Daphnis, den fagre, som vallade korna.
Hvardera var ännu gullockig, och hvardera ungsvenn,
Hvardera kunnig på pipan, och hvardera kunnig att sjunga.
Först, anskådande Daphnis, så hår begynte Menalkas. 5
Menalkas.
Sjunger med mig du, Daphnis, som vallar de råmande korna?
Dig jag vinner i sång, så mycket mig nånsin behagar.
Daphnis derpå gaf honom ett svar i följande ordlag.
Daphnis.
Syrinxblåsare du, o Menalkas, de ulliga fårens
Herde, du vinner mig aldrig i sång, hvad helst dig må drabba. 10
Menalkas.
Vill du det således se, vill då ock utsätta ett sångpris?