Menalkas.
Syrinxpipan, den sköna, jag gjort, med stämmorna nio,
Fogad med hvitt vax samman, och ofvan lika och nedan,
Henne satte jag upp; af min fars uppsätter jag intet. 20
Daphnis.
Jag besitter jemväl en pipa med stämmorna nio,
Fogad med hvitt vax samman, och ofvan lika och nedan.
Nyss jag gjorde den, än det svider i detta mitt finger,
Ty af röret, som spjelkte i tu, det sårades illa.
Men ho dömmer oss? ho åhörare mände oas vara? 25
Menalkas.
Än om vi ropade hit getherden som sitter der borta,
Der åt killingar små den hvita hunden så glafsar? — — —
Gossarne ropade; strax getherden, som hörde, sig infann.
Gossarne sjungo; och strax getherden var villig att dömma.
Först, af lotten bestämd, nu började piparn Menalkas. 30
Sedan i vexlande gång föll Daphnis in, ock så fortgick
Herdeqvädet; och först begynte Menalkas som följer.
Menalkas.
Dalar och floder, gudomliga slägt, om nånsin Menalkas,
Syringxblåsaren, qvad eder behaglig en sång,
Lemnen, så sannt jag det önskar, åt lammena bete, men kommer 35
Daphnis med kalfvarna hit, vare det ymnigt jemväl!
Daphnis.