BAKCHANTINNORNA.
Ino och Autonoa, och den äppelkindta Agaua,
Sjelfva trenne till tal, tre danslag förde till berget,
Men då de brutit sig lummiga löf af den mossiga eken,
Lefvande murgrönsblad, och asphodelos, vexande lågländt,
Tolf altaren de byggde uppå renrödjade ängen; 5
För Dionysos nio, och trenne för Semela voro,
Och då med händren ur skridet de tagit de fejade offren,
Lade de dem vördsamligen ned på de doftiga altar,
Såsom dem sjelf det lärde, och gillade sjelf Dionysos,
Pentheus skådade allt från otillgängelig berghäll. 10
Under ett hemlands träd, den åldriga mastix, förborgad.
Honom varsnade först Autonoa, skriande hiskligt,
Samt kringspridde, i det hon med föttren dem plötsligen påsprang,
Offren åt yrande Bakchos, som oinvigde ej skåda,
Sjelf hon rasade, strax de öfriga rasade alla. 15
Pentheus flydde förfärad sin kos, och dessa förföljde,
Lyftande manteln upp från gördlarna till knävecken.
Pentheus talte då så: hvad är det J viljen, o qvinnor?
Det, Autonoa svarte, du förr skall veta än höra.
Modren vrålande nu, omfattade sonen vid hufvut 20
Likasom vrålet höres ifrån lejoninnan med yngel,
Ino hon återigen bröt väldiga skuldran med bladet,
Trampande magen med föttren; Autonoa gjorde detsamma.
Men de öfriga qvinnor fördelade resten af köttet,
Och ankommo till Thebe, med blod nedsölade alla, 25
Bringande pest hem, icke mer Pentheus åter från berget,
Qvittar mig lika; men ingen försöke att med Dionysos
Stöta sig; kunde väl ock långt svårare lida än detta,
Fyllde han nio år, eller går på det tionde redan;
Vare jag sjelf oskyldig, och mig oskyldige gille! 30
Detta orakel ifrån Zeus, aigisförarn, må äras:
Fromes söner ha lycka och fröjd; ofromes de ha ej.
Hell Dionysos, som Zeus, den högste, på Drakanon's snöberg,
Sedan han öppnat sitt väldiga lår, nedlade, ett spenbarn!
Hell skön Semela äfven, och hell dess samtliga systrar, 35
Kadmosdöttrarna, högt af många hjeltinnor besjungna,
Derför att detta de gjorde, på maning utaf Dionysos,
Ett otadeligt värf! Man klandre ej gudarnes rådslag!
XXVII Idyllen.
DAPHNIS OCH FLICKAN.
Daphnis.
Paris, herde jemväl, den förståndiga Helena bortstal;
Mera är dock min Helena värd, som herden sin kysser.
Flickan.
Pråla ej, pyssling, så bålt; det säges att kyssen är vansklig.
Daphnis
Finns dock ljufvelig fröjd i de vanskliga kyssarnas njutning.