— När Bella skulle gå, kom Jenny efter henne i tamburen med ett paket i handen.
— Förlåt, kära, söta Bella, att jag ej kommit mig att skicka dig den der boken. Kanske kan du taga den nu?
— Ack, jag har ej frågat mamma om den ännu, — sade Bella. Hon hade glömt hela saken.
— Det behöfs ej heller, — sade Jenny öfvertygande, — jag har lånat den åt flera flickor, yngre än du, och de ha alla tyckt om den.
Bella tog motvilligt boken och gick, följd af Bengt och Hanna.
När hon kommit hem och begynte kläda af sig, kom hon ihåg boken. — Nog måste jag ändå titta litet i den, — tänkte hon, stälde ljuset vid sängen, kröp upp i den och begynte läsa: „Betsy eller ett brustet hjerta“.
Gång efter annan kom hon ihåg sin mors förbud att läsa något utan hennes tillåtelse. Men mamma sof ju nu, inte kunde hon väcka henne för att begära hennes tillåtelse, och inte var det nu så farligt med en enda gång. Hon skulle berätta alltsammans i morgon.
Ju mera hon „tittade“, dess mer fastnade hon. Boken var en af de många, hvilka icke innehålla något direkt omoraliskt, men hvilkas hela anda är som ett omärkligt gift för unga sinnen. Flärd, lättsinne, koketteri och lek med kärleken möta dem på hvarje blad, men äro så skickligt dolda under täckmanteln af goda egenskaper, att de ej lägga märke till dem. De läsa med förtjusning om huru hjeltinnan firar triumfer genom sin skönhet, krossar männens hjertan och slutligen lyckliggör en mindre nogräknad man med sin lilla omtvistade hand. Att hon framställes som en varelse, endast skapad att behaga, och endast lefvande för uppgiften att blifva gift, det se de ej, förblindade som de äro af bokens färgrika skildringar och intressanta konflikter.
Bella läste med stigande spänning. Hon var alltför kritiklös för att spåra det ohelsosamma i detta slags läsning. Slutligen, när hon hörde klockan slå fyra i matsalen, slog hon igen boken, skrämd och flat för sig sjelf, och släckte ljuset.
Men bilderna från boken förföljde henne, och dess intrig höll henne vaken. När hon följande morgon steg upp klockan 9, såg hon så blek och utvakad ut, att hennes mor förebrående frågade hvarför hon dansat så länge qvällen förut.