Resten af natten tillbragte hon, insvept i sin sjal, uppe på ett berg, der hon såg solen gå upp öfver en glittrande insjö.
Sedan hon druckit ett slaskigt morgonkaffe klockan 6, trafvade hon muntert vidare. Hon hade alls ingen röst, men nu hade hon lust att sjunga, ty det kändes så lätt och gladt, allting. Endast då och då gled en sky öfver hennes solskensstämning, när minnet af tant Karin steg fram, men hon jagade det tvärt på flykten, hon ville nu vara glad.
Klockan 8 såg hon den ljusa gafveln af karaktersbyggnaden på Fågelvik skymta fram mellan björkarna. Några steg till förde henne fram till grinden, som hon öppnade, utan att se någon menniska. Vid kökstrappan stod Lena och borstade kläder. Hon släpte så när borsten, när hon fick syn på Hanna, som skrattande lade fingret på munnen.
— Hvar är Bella? — hviskade hon.
— Oj, jestandes, hvad Hanna blir välkommen! Jo, Bella hon simmar som bäst. Hanna går bara raka vägen till simhuset.
Hanna smög sig tyst och snabbt ned till stranden, in i simhuset. Ingen Bella syntes till derinne, endast omhöljet af hennes jordiska varelse. Men ett stycke från stranden syntes ett brunlockigt hufvud gunga på vattnet, medan de krusiga vågorna delade sig i en bred, glittrande kil.
Hanna klädde tyst af sig, klef utför trappan och ljudlöst ned i vattnet. Hon simmade med långa tag ut till Bella, som hela tiden vändt ansigtet från stranden och syntes fullt upptagen af att ligga orörlig på rygg. Nu fick hon nog och simmade några tag på sida, men fick i detsamma se Hanna tätt bredvid sig och gaf till ett glädjeskrik, som hördes långt upp till gården.
— Hanna du, Hanna! Hvad du skrämde mig! Tänk, om jag fått slag af glädje. Goddag, goddag, ser du, att jag nickar! Hvarifrån har du regnat ned? Oj, så rysligt roligt! Och så bra du simmar. Vill du se hur jag dyker . . . vänta nu . . . ett, tu . . . tre! — Och hela hufvudet försvann under vattnet.
— Ptschi! jag fick vatten i näsan . . . Och så kan jag trampa vatten . . . ser du! Jag tänker en gång bli simmagister.
Hanna nöp henne i kinden, det betydde så mycket som goddag. De simmade vid hvarandras sida, pratade och skrattade utan uppehåll.