— Uff, så tjock som en gris, — hviskade Agnes till Alma.
— Men mer i min smak, än du, — gaf denna käckt till svar.
Bella, Hanna, Bertha och ett par af de andra flickorna uppträdde i sina nya praktiska reformdrägter och voro föremål för ifriga diskussioner.
— Tänka ni uppträda på cirkus? frågade en af flickorna spetsigt.
— Jag ser ju inte byxorna, — sade en annan med låtsad öfverraskning.
— Skola ni leka skolflickor hela ert lif? — frågade en tredje.
— Nej, vi skola leka menniskor, — och Bertha slog sig på knäet med stolt sjelfkänsla. Ned med snörlifven! Ned med de långa kjolarne! Lefve friheten!
— Ja, må hvar och en kläda sig så, som hon anser det bäst, utan att göra som alla andra, — utbrast Bella enthusiastiskt.
— Bravo! — skreko flickorna.
— Hvad är detta för slag? — sade Bertha och låtsade bestört bulta Siri i ryggen. — Har du magrat så, stackare, att du blifvit bara fiskben?