De, vilkas tanke fäster sig i Mig,
som vörda Mig i ständig harmoni,
de, som begåvats med den högsta tro,
2 — de, vill det synas Mig bäst i Yoga.
De, vilka dyrka det Osynliga,
det Oförgängliga, det Ovetbara,
det Eviga, det Oföränderliga,
Beståndande och All närvarande,
3 det Städse Lika, som ej uppenbaras,
de, vilka kuva alla sina sinnen,
avstående från allt, med själen lugn,
och glädja sig åt allas välgång, — komma
4 till Mig också. —

Dock svårare är vägen för dem, som sträva hän mot det Fördolda, 5 ty tung är färden dit ur köttets värld. Men dem som avstå från all jordisk handling och vörda Mig såsom den Allrahögste, 6 och dyrka Mig förutan annan dyrkan, — dem vill Jag lyfta upp ur livets hav och dödens; ty de fästa sig vid Mig 7 av allt sitt hjärta och av all sin själ. Så fäst i Mig din tanke; låt din ande[46] försjunka uti Mig; så skall du se'n 8 allt framgent dväljas med din själ i Mig. Men har du icke styrka nog att fästa din ande stadigt uti Mig, — då sträva 9 att nå Mig i beständig Yoga-övning. Och om du är för svag för Yogas börda, då må du göra goda verk för Mig; och gör du dem med Mig som ändamål, 10 då skall du nå fullkomlighet i Mig. Och är dig även detta alltför svårt, sök frälsningen i enande med Mig: försaka handlingarnas alla frukter, 11 och sök att härska helt uti dig själv. Förvisso, visdom är förmer än bot, och andaktsövning är förmer än visdom; men ännu högre står försakelsen, 12 ty den som allt försakar, finner frid. Den som ej hatar någon varelse, som visar blott barmhärtighet och kärlek, som ej har lust, ej egennyttig åtrå, som bär med jämnmod både fröjd och kval, 13 som är förlåtande, i ständig jämnvikt, samt självbehärskad och beslutsam, fästad med all sin tanke och sin håg i Mig, 14 han är Min dyrkare, och kär för Mig. Den som ej plågar världen, och som ej av världen plågas, — som är fri från glädje 15 och sorg och fruktan, — han är kär för Mig. Den som ej önskar något, — som är ren, oväldig, oupprörd, — som icke fjättras av lidelse, som avstår varje dåd, 16 han är Min dyrkare, och kär för Mig. Den som ej känner kärlek eller hat, ej lystnad eller avsky, — den som avstår från gott och ont för Min, den Högstes, skull, 17 han är Min dyrkare, och kär för Mig. Den som mot fiende och vän är lika i lust och nöd, i ära och förnedring, 18 i köld och eld, av intet fjättrad mer, orubbad av beröm och klander, tyst, fullkomligt nöjd med vad som än må hända, förutan jordiskt hemvist, trygg i själen, 19 han är Min dyrkare, och kär för Mig. Och sannerligen, var och en som lyssnar till den Odödligt Sanna Gudens röst uti sitt hjärtas innersta, och delar med Mig Mitt ljus, Min tro, Min salighet, — som ser i Mig sin levnads högsta mål, — han är Min dyrkare, och kär för Mig, 20 och han skall nå Min kärleks högsta fullhet.

<tb>

I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Kviga, — skriften om Yoga, — samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, — lyder det

TOLFTE KVÄDET

sålunda; och det kallas:

YOGA GENOM HÄNGIVENHET.

XIII.

HERREN kvad:

Man säger stundom ibland vise män, att kroppen är ett Fält; och den som känner och fattar kroppen, kallas Kännaren 1 av detta Fält.[47] — Så må du fatta Mig som Fältets Kännare i alla Fält, o Bharata! Den rätta kännedomen om Fältet och om Fältets Kännare, 2 bör, synes Mig, i sanning kallas Visdom. Så hör av Mig i några korta ord, vad Fältet är och dess beskaffenhet, hur det har uppstått, vadan det har kommit, 3 vem Kännarn är, och vilken makt Han har! [Ty härom hava Rishis mycket kvädit på många sätt, i många skilda sånger, och i bestämda Brahma-sutra-ord, 4 som äro fulla utav visa tankar.] De stora Elementerna, Förnuftet, det Icke-uppenbara, Jagskaps-kraften, de tio sinnena, det enda sinnet, och mänskosinnenas fem föremål; — 5 samt lust och lystnad, njutningen och smärtan, det sammansatta,[48] samt ett fast förstånd, — så kunna vi i korthet räkna upp 6 vad Fältet är och Fältets sätt att vara. Men ödmjukhet och blygsamhet och godhet, rättfärdighet, ståndaktighet och renhet, 7 självherravälde, vördnad för de vise, likgiltighet för sinnesföremålen, och frihet ifrån själviskhet, och insikt i allt det onda och det lidande, som vållas genom födelse och död 8 och ålderdom och sjukdom, — frigjordhet från alla band, frånvaron av förväxling av självet med ens hustru, son och hem, beständig jämnvikt uti själ och sinne 9 vid allt som händer, önskligt eller ej; hängivande åt Mig i stadig Yoga förutan annat mål, och flykt ur världen till stilla platser, — frihet från att njuta 10 av mänskors sällskap, — samt beständighet i Självets Vishet, och förstående av föremålet för all verklig vishet, det kallas Vishet; allting därutöver 11 är villa och okunnighet. —