Men nu
vill Jag förtälja, vad som är nödvändigt
att känna, — vad som ger odödlighet
då man har fattat det; — det EVIGA,
det Högsta, som ej har begynnelse,
12 samt varken vara eller icke-vara.
Se, DET har händer, fötter, ögon, munnar
och huvud överallt; — Han dväljs i världen,
13 förnimmer allt och innesluter allt.
Förutan sinnen, strålar Han likväl
av alla sinnenas förmögenheter;
förutan fäste, är Han alltings grund;
förutan egenskaper, njuter Han
14 av alla egenskaper. — Inom allt
och utom allt, orörlig och dock rörlig;
så innerlig att Han ej kan förnimmas;
15 — så när och dock så fjärran är oss DET.
Odelat, och dock tronande i alla
som varje väsens stöd och död och ursprung,
16 så bör du fatta DET; — ett Ljus som lyser
i varje stråle, — Vishet, Vishets Mål
som hinnas bör av Visheten, och sitter
17 i varje väsens djupsta hjärterot.
Så har då Fältet, Visheten och Målet
för Visheten i korthet nu förklarats:
den som sig gett åt Mig och fattat detta,
18 skall träda in uti Min varelse.
Materie och Ande äro båda förutan början, detta må du veta; och vet också, att alla växlingar och alla egenskaper födas fram 19 utav Materien, som därför kallas all orsaks och all verkans alstrare. Men Anden kallas orsaken till glädje 20 och smärta. — Anden reser upp sin tron uti Materien; — de egenskaper, som denna alstrar, nyttjas utav Anden; och Andens lust till dessa egenskaper är orsaken, som tvingar den att födas 21 i goda och i onda moderliv. Den Högste Anden kallas här i kroppen "den, vilken styr och övervakar allt," "uppbäraren och njutaren och Herren," 22 och ävenväl "det allrahögsta SJÄLVET." Om någon fattar och förstår sålunda Materien och Egenskaperna, samt Anden, — hur han än må vara till, 23 skall han ej födas mera. — Någre skåda i självet SJÄLVET genom Självets hjälp, försänkta uti djup betraktelse, och några se det genom Forsknings-Yoga, 24 och andra genom Handlingarnas Yoga; och ännu andra känna icke detta, men hava hört därom av andras mun, och falla ner i dyrkan och i bön; — och även dessa övervinna döden, 25 i det de hålla fast vid vad de hört. Vad hälst som födes, rörligt och orörligt, det må du fatta, höge Bharata, som alstrat genom Kännaren av Fältet 26 och Fältet i förening. — Herren tronar i alla väsen lika, oförgänglig i det förgängliga; — om någon ser 27 att det är så, då ser han sannerligen! Då han i sanning ser, att samme Herre i allting dväljes, härjar han ej SJÄLVET igenom självet, och så vandrar han 28 den högsta Vägen. — Den, som ser att SJÄLVET är utan handling, att Materien fullbordar varje handling, sannerligen, 29 han ser i sanning! — Då han varseblir att varje väsen med sin skilda art är rotad i det Ena, — att det växer 30 med det som rot, då hinner han BRAHMAN. Det oförgängliga, det Högsta SJÄLVET, är utan egenskaper, utan början, fast tronande i kroppen, verkar ej, 31 ej häller störes det, o Kunds son! Som etern, vilken genomtränger allt, på grund av sitt subtila, fina väsen ej rubbas, — så blir SJÄLVET oberört 32 fast det i kroppen tronar överallt. Den enda solen lik, som lyser allt på hela jordens krets, — så strålar Herren som Fältets Herre över hela Fältet, 33 o Bharata! — Och var och en som skådar med Visdoms öga denna skilnads art emellan Fältet och dess Kännare, och huru tingens väsen mäktar lösas 34 utur Materien, — han når det Högsta.
<tb>
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det KVIGA,-skriften om Yoga, — samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, — lyder det
TRETTONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas: