HERREN kvad:
Jag vill på nytt förklara denna Vishet, den högsta, bästa; — alla Vise män som känt den, då de vandrat bort ur världen, 1 ha nått Fullkomlighetens högsta höjd. Då de ha sökt ett skydd i denna Vishet och helt förenats med Min varelse, då födas de ej mer till denna värld, — ej ens då alltet träder fram på nytt, — 2 och vid dess undergång förbli de lugna.[49] BRAHMAN, det väldiga, är moderlivet, där alla väsen avlas utav Mig, 3 o Bharata! — Och var än mänskan födes, o Kuntis son, BRAHMAN är moderlivet 4 och Jag är Fadern, som har avlat henne. I världen leva trenne slags naturer, av Sattva, Tamas eller Rajas borna, — av klarhet, mörker eller lidelse; och deras bojor binda kroppens herre, — den oförgänglige, — i kroppens bojor, 5 o hjälte med den starka armen du! Ty sattvas ljusa klarhet utan fläck är lyckosam, men binder genom längtan 6 till salighet och vishet, — o du rene! Men rajas, lidelsen, — det må du veta, o Kuntis son, — är källan till den längtan och lust att leva, vilken fjättrar anden 7 i kroppens band förmedelst handlingslust. Och tamas' mörker, fött av brist på visdom, är det som vilseleder kroppens herre; — det binder genom lättja, tanklöshet 8 och tröghet; vet det, o du Bharata! Av sattva's klarhet länkas man vid sällhet, av rajas' lidelse vid handlingslust, o Bharata; — men tamas' mörker höljer all insikt och all visdom uti natt 9 och fjättrar själen uti håglöshet. Än segrar sattva's klarhet över mörkret och lidelsen; — än är det rajas' åtrå som segrar över både sattva's klarhet och tamas' tröghet; stundom är det tamas, som med sitt mörker vinner herraväldet 10 och släcker sattva's ljus och rajas' lystnad. Då visdomsljuset strömmar mäktigt fram ur alla kroppens portar, må du veta, 11 att detta är bevis på sattva's tillväxt. Men åtrå, ödslande med yttre kraft och företagsamhet i handlingar och rastlöshet och lystnad, äro tecken på rajas' tillväxt, — o förnämste du 12 bland Bharatas; — och mörker, håglöshet, avstannande, villfarelse och irring ha rot i tamas' tillväxt, — o du fröjd 13 för Kuru's ättlingar! — Om sattva härskar, då kroppens bojor lösas upp, då vandrar den, som i kroppen dvaldes, till de Vise 14 och deras värld av fläcklös härlighet. Men om han går upplösningen till mötes i rajas' åtrå, födes han på nytt bland dem som fjättras utav handlingar; och möter han upplösningen i tamas, 15 — då födes han uti en vettlös släkt Av sattva's ljusa klarhet alstras visdom, men åtrå genom rajas' lidelse; och irring, håglöshet och brist på vishet 16-17 bli tamas' — mörkrets — frukter. — De som leva i sattva's klarhet, ljus och harmoni, de höja sig mot himlen; — rajas' åtrå kvarhåller själarna i rymdens mitt; men tamas' mörker drager dem mot djupet 18 och störtar dem i låga egenskaper. En siare, som ser att dessa tre, och inga andra, äro de som handla, samt känner DET som lever ovan dem, 19 — han uppgår helt uti Min varelse. Då kroppens herre övervunnit dessa, som skapat alla kroppar, är han fri från födelse och död, från sorg och ålder; 20 han dricker evighetens gudadryck.[50]
ARJUNA kvad:
På vilka tecken skall jag känna honom,
som övervunnit dessa trenne krafter?
o Herre, säg: hur handlar han, och hur
21 förmår han övervinna alla tre?
HERREN kvad:
O Pandus ättling! den som icke hatar
det ljus, den handlingslust, den villas mörker,
i vilka han befinner sig för stunden,
22 ej häller saknar dem, då de förgått,
— den som ej rubbas genom krafterna
och säger lugnt: "se, dessa krafter spela",
23 men själv står utom, över deras spel,
den självförtröstande, som eger jämnvikt
i lust och nöd, och som med samma blick
betraktar både sten och gull och mull,
som hör med samma lugn beröm och tadel,
som är ståndaktig, och som är densamme
24 mot vän och ovän, fiende och frände,
i ära och förnedring, — den som avstår
från alla dåd, — om honom är det sagt,
25 att han besegrat dessa trenne krafter.
Och den som tjänar Mig och Mig allena
i det han når hängivenhet i Yoga,
han överskrider dessa trenne krafter
26 och varder själv det EVIGA, Brahman.
Det EVIGA, odödlighetens dryck
som ej förvanskas, och rättfärdigheten
som evigt varar, och oändlig sällhet,
27 — se, alla dessa dväljas uti Mig.
<tb>
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Kviga, — skriften om Yoga, — samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, — lyder det
FJORTONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas: