En beslutsam själ
är sammanriktad mot ett enda mål,
du Kuru-ättens fröjd; — en obeslutsam
41 är skingrad och förströdd för alla vindar.
En kortsynt dåre talar blomsterspråk
med sinnet fånget uti Vedas bokstav,
42 och säger: "Endast detta finnes till!"
Med självsjuk själ, med himlen som sitt mål,
han strävar efter fröjd i nästa liv
43 och tror sig vinna den med bön och offer.
Vid makt och glädje klänger han sig fast,
med sinnen fångna uti slika läror:
— för honom är ej denna Visdom gjord;
44 den kräver stadig blick på Gud allena.
I Vedas läras världens trenne krafter;[8]
men höj dig över dessa krafters spel,
Arjuna, höj dig över varje motsats,
försaka alla dina egodelar,
45 var trofast i din renhet, full av SJÄLVET.
För en Brahman, vars själ är full av ljus,
blir läsningen av Vedas lik en brunn
46 för den, vars hela fält är översvämmat.
Din omsorg gälle gärningen allena,
och ej din gärnings frukter; — låt ej dessa
förleda dig att handla, eller fjättra
47 din höga själ i dådlöshetens band!
O Dhananjaya, då du handla vill,
försänk dig uti enhet med det Högsta;
försaka varje jordisk lustas boja,
förbliv i jämnvikt så vid nederlag
48 som seger: jämnvikt är ett namn för Yoga.
Och handling står dock ojämförligt lägre
än klarsynthetens Yoga, — sök din tillflykt,
o Dhananjaya, i Förnuftet Självt;
49 ty den, som söker lön, är ömkansvärd.
Då man försänkt sig i Förnuftet Självt,
då blir man frigjord, så ur onda dåd
som ock ur goda; fäst din själ i Yoga;
50 med Yoga vinnes färdighet i handling.
Den Vise, enad med Förnuftet Självt,
försakar handlingarnas alla frukter,
och frigjord utur födelsernas bojor,
51 han når den högsta himlens salighet.
När du har brutit alla villors fjättrar,
då skall du höja dig till liknöjdhet
52 för allt vad du har hört och skall få höra.
När du har höjt dig över skriftens bokstav
och nått fullkomlig frid uti din själ,
försjunken uti djup betraktelse,
53 då skall du hinna Yogas ljusa höjd.
ARJUNA kvad:
På vilka tecken skall jag känna den,
som vunnit sinnets frid, o Keshava,
och är ståndaktig i sitt skådande?
54 Går, sitter, talar han som andra män?
HERREN kvad:
Den man, som övergiver hjärtats lystnad, o Prithas son, och glädes blott av SJÄLVET, 55 han blir ståndaktig, — känner intet kval i smärtans stund, och lockas ej av njutning; han bindes ej av lidelsernas bojor, av fruktan, hat och vrede, och han kallas 56 en helig man och en ståndaktig själ. Vad hända må av ljuvligt eller lett, är dock hans ande fri på varje håll, och känner varken lystnad eller avsky; 57 — han eger verklig jämnvikt i sin själ. Sköldpaddan drager in på alla sidor var sårbar lem; så drager ock den vise vart själens sinne från dess föremål, 58 och så han vinner jämnvikt i sin själ. Då svinna alla sinnesföremål för den, som har sin boning uti kroppen, de fly och lämna endast saknad kvar; men även själva saknaden försvinner, 59 då själens blick har sett det Allrahögsta. Om kroppens sinnen väckas hos den vise, då, son av Kunti, draga de hans själ 60 till denna jord, trots allt hans strävande. Så må han därför kuva dem, och sitta med inre frid, med Mig som högsta mål; ty den som kuvat alla sina sinnen 61 har vunnit verklig jämnvikt i sin själ. Den själ, som lever uti sinnevärlden, blir bunden vid sin tankes föremål; av denna bundenhet uppkommer lystnad, 62 av lystnad vrede och av vrede irring; så höljes minnet uti djupa töcken, 63 Förnuftet svinner, människan förgås. Men den som gett sig själv i SJÄLVETS våld och kuvat självet, går med fria sinnen bland alla föremål; — han lockas icke 64 och stötes icke bort av någonting. Då stiger lugnet in uti hans själ och släcker alla smärtans vilda lågor; 65 — är hjärtat lugnt, får även tanken frid. För den som ej har själens harmoni, fins själens samling ej, och ej Förnuft; förutan själens samling fins ej frid 66 och hur kan utan frid det finnas lycka? Om själen följer med ett sinnes irrfärd, den kastas redlöst kring, liksom ett skepp 67 som driver med en storm på vilda vatten. Därför, o hjälte med den starka armen, om alla sinnen stängts fullkomligt till 68 för sina föremål, blir jämnvikt vunnen.
Det som är natt för alla varelser,
är vaksamhetens tid för den som söker;
men dagens ävlan, liv och kiv och strävan
69 är mörker för den Helige som ser.
Må varje längtan, varje jordisk lystnad
förrinna i hans själs omätlighet,
som floder falla ut i Oceanen:
den tager mot de vilda böljorna
och ligger stilla uti ändlös ro.
70 Han eger frid; — ej så den lystnes själ.
Den som försakar varje jordisk lust
och går sin väg i livet utan längtan,
71 i frid och ödmjukhet, skall finna ro.
Se, det är friden i det EVIGA,
och den, som nått det, vandrar mer ej vilse.
Den som förblir ståndaktig in i döden,
72 han ingår uti Guds Nirvanas frid.[9]
<tb>
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Eviga, — skriften om Yoga, — samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, — lyder det