001:004 Och hans söner hade för sed att gå åstad och hålla gästabud,
den ena dagen i den enes hus, den andra dagen i den andres; de
sände då och inbjödo sina tre systrar att äta och dricka
tillsammans med dem.
001:005 När så en omgång av gästabudsdagar var till ända, sände Job
efter dem för att helga dem; bittida om morgonen offrade han då
ett brännoffer för var och en av dem. Ty Job tänkte »Kanhända
hava mina barn syndat och i sina hjärtan talat förgripligt om
Gud». Så gjorde Job för var gång.
001:006 Men nu hände sig en dag att Guds söner kommo och trädde fram
inför HERREN, och Åklagaren kom också med bland dem.
001:007 Då frågade HERREN Åklagaren: »Varifrån kommer du?» Åklagaren
svarade HERREN och sade: »Från en vandring utöver jorden och
från en färd omkring på den.»
001:008 Då sade HERREN till Åklagaren: »Har du givit akt på min tjänare
Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och
redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda.»
001:009 Åklagaren svarade HERREN och sade: »Är det då för intet som Job
fruktar Gud?
001:010 Du har ju på allt sätt beskärmat honom och hans hus och allt
vad han äger; du har välsignat hans händers verk, och hans
boskapshjordar hava utbrett sig i landet.
001:011 Man räck ut din hand och kom vid detta allt som han äger;
förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot
dig.»
001:012 HERREN sade till Åklagaren: »Välan, allt vad han äger vare
givet i din hand; allenast mot honom själv må du icke räcka ut
din hand.» Så gick Åklagaren bort ifrån HERRENS ansikte.
001:013 När nu en dag hans söner och döttrar höllo måltid och drucko
vin i den äldste broderns hus,
001:014 Kom en budbärare till Job och sade: »Oxarna gingo för plogen,
och åsninnorna betade därbredvid;
001:015 då föllo sabéerna in och rövade bort dem, och folket slogo de
med svärdsegg. Jag var den ende som kom undan, för att jag
skulle underrätta dig därom.»
001:016 Medan denne ännu talade, kom åter en och sade: »Guds eld föll
ifrån himmelen och slog ned bland småboskapen och folket och
förtärde dem. Jag var den ende som kom undan, för att jag
skulle underrätta dig därom.»
001:017 Medan denne ännu talade, kom åter en och sade: Kaldéerna ställde upp sitt manskap i tre hopar och föllo så över kamelerna och rövade bort dem, och folket slogo de med svärdsegg. Jag var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig därom.»
001:018 Under det att denne ännu talade, kom åter en annan och sade:
Dina söner och döttrar höllo måltid och drucko vin i den äldste
broderns hus;
001:019 då kom en stark storm fram över öknen och tog tag i husets fyra
hörn, och det föll omkull över folket, så att de förgingos. Jag
var den ende som kom undan, för att jag skulle underrätta dig
därom.»
001:020 Då stod Job upp och rev sönder sin mantel och skar av håret på
sitt huvud. Och han föll ned till jorden och tillbad
001:021 och sade:
»Naken kom jag ur min moders liv,
och naken skall jag vända åter dit;
HERREN gav, och HERREN tog.
Lovat vare HERRENS namn!»
001:022 Vid allt detta syndade Job icke och talade intet lasteligt mot
Gud.
002:001 Åter hände sig en dag att Guds söner kommo och trädde fram
inför HERREN; och Åklagaren kom också med bland dem och trädde
fram inför HERREN.
002:002 Då frågade HERREN Åklagaren: »Varifrån kommer du?» Åklagaren
svarade HERREN och sade: »Från en vandring utöver jorden och
från en färd omkring på den.»
002:003 Då sade HERREN till Åklagaren: »Har du givit akt på min tjänare
Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och
redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda; och ännu
håller han fast vid sin ostrafflighet. Så har du då uppeggat
mig mot honom till att utan sak fördärva honom.»
002:004 Åklagaren svarade HERREN och sade: »Hud för hud; allt vad man
äger giver man ju för att själv slippa undan.
002:005 Men räck ut din hand och kom vid hans kött och ben; förvisso
skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.»
002:006 HERREN sade till Åklagaren: »Välan, han vare given i din hand;
allenast hans liv må du skona.»
002:007 Så gick Åklagaren bort ifrån HERRENS ansikte och slog Job med
svåra bulnader, ifrån fotbladet ända till hjässan.
002:008 Och han tog sig en lerskärva att skrapa sig med, där han satt
mitt i askan.
002:009 Då sade hans hustru till honom: »Håller du ännu fast vid din
ostrafflighet? Tala fritt ut om Gud, och dö.»
002:010 Man han svarade henne: »Du talar såsom en dåraktig kvinna
skulle tala. Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi då icke
också taga emot det onda?»
Vid allt detta syndade Job icke med sina läppar.