009:021 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv,
jag frågar icke efter, om jag får leva.
009:022 Det må gå som det vill, nu vare det sagt:
han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
009:023 Om en landsplåga kommer med plötslig död,
så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
009:024 Jorden är given i de ogudaktigas hand,
och täckelse sätter han för dess domares ögon.
Är det ej han som gör det, vem är det då?
009:025 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare,
de fly bort utan att hava sett någon lycka;
009:026 de ila åstad såsom en farkost av rör,
såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
009:027 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer,
att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
009:028 Så måste jag dock bäva för alla mina kval;
jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
009:029 Nej, såsom skyldig måste jag stå där;
varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
009:030 Om jag än tvår mig i snö
och renar mina händer i lutsalt,
009:031 så skall du dock sänka mig ned i pölen,
så att mina kläder måste vämjas vid mig.
009:032 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom,
ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
009:033 ingen skiljeman finnes mellan oss,
ingen som har myndighet över oss båda.
009:034 Må han blott vända av från mig sitt ris,
och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
009:035 då skall jag tala utan att rädas för honom,
ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
010:001 Min själ är led vid livet.
Jag vill giva fritt lopp åt min klagan,
jag vill tala i min själs bedrövelse.
010:002 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig;
låt mig veta varför du söker sak mot mig.
010:003 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk,
medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
010:004 Har du då ögon som en varelse av kött,
eller ser du såsom människor se?
010:005 Är din ålder som en människas ålder,
eller äro dina år såsom en mans tider,
010:006 eftersom du letar efter missgärning hos mig
och söker att hos mig finna synd,
010:007 du som dock vet att jag icke är skyldig,
och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?