011:007 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet
eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
011:008 Hög såsom himmelen är den—vad kan du göra?
djupare än dödsriket—vad kan du förstå?
011:009 Dess längd sträcker sig vidare än jorden,
och i bredd överträffar den havet.
011:010 När han vill fara fram och spärra någon inne
eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
011:011 Han är ju den som känner lögnens män,
fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
011:012 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd,
som en vildåsnefåle kan födas till människa.
011:013 Om du nu rätt bereder ditt hjärta
och uträcker dina händer till honom,
011:014 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand
och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
011:015 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam,
du står fast och har intet att frukta.
011:016 Ja, då skall du förgäta din olycka,
blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
011:017 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken;
och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
011:018 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp;
du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
011:019 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig,
och många skola söka din ynnest.
011:020 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta;
ingen tillflykt skall mer finnas för dem,
och deras hopp skall vara att få giva upp andan.
012:001 Därefter tog Job till orda och sade:
012:002 Ja, visst ären I det rätta folket,
och med eder kommer visheten att dö ut!
012:003 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I,
icke står jag tillbaka för eder;
ty vem är den som ej begriper slikt?
012:004 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän,
jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud;
man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
012:005 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker;
förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
012:006 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid,
och trygghet få sådana som trotsa Gud,
de som hava sin gud i sin hand.
012:007 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig,
och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
012:008 eller tala till jorden, hon må undervisa dig,
fiskarna i havet må giva dig besked.