012:009 Vem kan icke lära genom allt detta
att det är HERRENS hand som har gjort det?
012:010 I hans han är ju allt levandes själ
och alla mänskliga varelsers anda.
012:011 Skall icke öra pröva orden,
likasom munnen prövar matens smak?
012:012 Vishet tillkommer ju de gamle
och förstånd dem som länge hava levat.
012:013 Hos Honom finnes vishet och makt,
hos honom råd och förstånd.
012:014 Se, vad han river ned, det bygges ej upp;
för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
012:015 Han håller vattnen tillbaka—se, se då bliver där torrt,
han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
012:016 Hos honom är kraft och klokhet,
den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
012:017 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt,
och domare gör han till dårar.
012:018 Han upplöser konungars välde
och sätter fångbälte om deras höfter.
012:019 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt,
och de säkrast rotade kommer han på fall.
012:020 Välbetrodda män berövar han målet
och avhänder de äldste deras insikt.
012:021 Han utgjuter förakt över furstar
och lossar de starkes gördel.
012:022 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker,
dödsskuggan drager han fram i ljuset.
012:023 Han låter folkslag växa till—och förgör dem;
han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
012:024 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet,
han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
012:025 De famla i mörkret och hava intet ljus,
han kommer dem att ragla såsom druckna.
013:001 Ja, alltsammans har mitt öga sett,
mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
013:002 Vad I veten, det vet också jag;
icke står jag tillbaka för eder.
013:003 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala,
det lyster mig att gå till rätta med Gud.
013:004 Dock, I ären män som spinna ihop lögn,
allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
013:005 Om I ändå villen alldeles tiga!
Det kunde tillräknas eder som vishet.
013:006 Hören nu likväl mitt klagomål,
och akten på mina läppars gensagor.
013:007 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal
och honom till förmån bruka oärligt tal?
013:008 Skolen I visa eder partiska för honom
eller göra eder till sakförare för Gud?
013:009 Icke kan sådant ändas väl,
när han håller räfst med eder?
Eller kunnen I gäckas med honom,
såsom man kan gäckas med en människa?
013:010 Nej, förvisso skall han straffa eder,
om I visen en hemlig partiskhet.
013:011 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder,
och fruktan för honom skall falla över eder.
013:012 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska,
edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.