016:006 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga;
och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
016:007 Nej, nu har all min kraft blivit tömd;
du har ju förött hela mitt hus.
016:008 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd;
min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
016:009 I vrede söndersliter och ansätter man mig,
man biter sina tänder samman emot mig;
ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
016:010 Man spärrar upp munnen mot mig,
smädligt slår man mig på mina kinder;
alla rota sig tillsammans emot mig.
016:011 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor
och kastar mig i de ogudaktigas händer.
016:012 Jag satt i god ro, då krossade han mig;
han grep mig i nacken och slog mig i smulor.
Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
016:013 från alla sidor träffa mig hans pilar,
han genomborrar mina njurar utan förskoning,
min galla gjuter han ut på jorden.
016:014 Han bryter ned mig med stöt på stöt,
han stormar emot mig såsom en kämpe.
016:015 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud,
och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
016:016 Mitt anlete är glödande rött av gråt,
och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
016:017 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer,
och fastän min bön är ren!
016:018 Du jord, överskyl icke mitt blod,
och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
016:019 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne,
och i höjden den som skall tala för mig.
016:020 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje,
därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
016:021 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud
och åt ett människobarn mot dess nästa.
016:022 Ty få äro de år som skola upprinna,
innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
017:001 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut,
bland gravar får jag min lott.
017:002 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri,
och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
017:003 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv;
vilken annan vill giva mig sitt handslag?
017:004 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd,
därför skall du icke låta dem triumfera.
017:005 Den som förråder sina vänner till plundring,
på hans barn skola ögonen försmäkta.
017:006 Jag är satt till ett ordspråk bland folken;
en man som man spottar i ansiktet är jag.
017:007 Därför är mitt öga skumt av grämelse,
och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.