022:002 Kan en man bereda Gud något gagn,
så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
022:003 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig,
eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
022:004 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig,
och som han går med dig till doms?
022:005 Har då icke din ondska varit stor,
och voro ej dina missgärningar utan ände?
022:006 Jo, du tog pant av din broder utan sak,
du plundrade de utblottade på deras kläder.
022:007 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka,
och den hungrige nekade du bröd.
022:008 För den väldige ville du upplåta landet,
och den myndige skulle få bo däri,
022:009 men änkor lät du gå med tomma händer,
och de faderlösas armar blevo krossade.
022:010 Därför omgives du nu av snaror
och förfäras av plötslig skräck.
022:011 ja, av ett mörker där du intet ser,
och av vattenflöden som övertäcka dig.
022:012 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning,
och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
022:013 därför tänker du: »Vad kan Gud veta?
Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
022:014 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser;
och på himlarunden är det han har sin gång.»
022:015 Vill du då hålla dig på forntidens väg,
där fördärvets män gingo fram,
022:016 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute,
och såsom en ström flöt deras grundval bort,
022:017 de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss»,
ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
022:018 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda.
De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
022:019 De rättfärdiga skola se det och glädja sig,
och den oskyldige skall få bespotta dem:
022:020 »Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade,
och deras överflöd har elden förtärt.»
022:021 Men sök nu förlikning och frid med honom;
därigenom skall lycka falla dig till.
022:022 Tag emot undervisning av hans mun,
och förvara hans ord i ditt hjärta.
022:023 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad;
men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
022:024 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet
och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
022:025 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt,
det ädlaste silver varder han för dig.
022:026 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige
och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
022:027 När du då beder till honom, skall han höra dig,
och de löften du gör skall du få infria.
022:028 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig,
och ljus skall skina på dina vägar.
022:029 Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!»,
så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
022:030 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld;
genom dina händers renhet räddas en sådan.