026:002 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige,
huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
026:003 Vilka råd har du ej givit den ovise,
och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
026:004 Vem gav dig kraft att tala sådana ord,
och vems ande var det som kom till orda ur dig?
026:005 Dödsrikets skuggor gripas av ångest,
djupets vatten och de som bo däri.
026:006 Dödsriket ligger blottat för honom,
och avgrunden har intet täckelse.
026:007 Han spänner ut nordanrymden över det tomma
och hänger upp jorden på intet.
026:008 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte,
och skyarna brista icke under bördan.
026:009 Han gömmer sin tron för vår åsyn,
han omhöljer den med sina skyar.
026:010 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen,
där varest ljus ändas i mörker.
026:011 Himmelens pelare skälva,
de gripas av förfäran vid hans näpst.
026:012 Med sin kraft förskräckte han havet,
och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
026:013 Blott han andades, blev himmelen klar;
hans hand genomborrade den snabba ormen.
026:014 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
027:001 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
027:002 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt,
den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
027:003 aldrig, så länge ännu min ande är i mig
och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
027:004 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är,
och min tunga bära fram oärligt tal.
027:005 Bort det, att jag skulle giva eder rätt!
Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
027:006 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke,
mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
027:007 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där
och min motståndare såsom orättfärdig.
027:008 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres,
när hans själ ryckes bort av Gud?
027:009 Månne Gud skall höra hans rop,
när nöden kommer över honom?
027:010 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige,
kan han åkalla Gud alltid?
027:011 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga;
huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
027:012 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det;
huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?