037:014 Lyssna då härtill, du Job;
stanna och betänk Guds under.
037:015 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång
och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
037:016 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underbara verk?
037:017 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta,
när han låter jorden domna under sunnanvinden?
037:018 Kan du välva molnhimmelen så som han,
så fast som en spegel av gjuten metall?
037:019 Lär oss då vad vi skola säga till honom;
för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
037:020 Ej må det bebådas honom att jag vill tala.
Månne någon begär sitt eget fördärv?
037:021 Men synes icke redan skenet?
Strålande visar han sig ju mellan skyarna,
där vinden har gått fram och sopat dem undan.
037:022 I guldglans kommer han från norden.
Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
037:023 den Allsmäktige kunna vi icke fatta,
honom som är så stor i kraft,
honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
037:024 Fördenskull frukta människorna honom;
men de självkloka—dem alla aktar han ej på.
038:001 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
038:002 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker,
i det att du talar så utan insikt?
038:003 Omgjorda nu såsom ej man dina länder;
jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
038:004 Var var du, när jag lade jordens grund?
Säg det, om du har ett så stort förstånd.
038:005 Vem har fastställt hennes mått—du vet ju det?
Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
038:006 Var fingo hennes pelare sina fästen,
och vem var det som lade hennes hörnsten,
038:007 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade
och alla Guds söner höjde glädjerop?
038:008 Och vem satte dörrar för havet,
när det föddes och kom ut ur moderlivet,
038:009 när jag gav det moln till beklädnad
och lät töcken bliva dess linda,
038:010 när jag åt det utstakade min gräns
och satte bom och dörrar därför,
038:011 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare,
här skola dina stolta böljor lägga sig»?
038:012 Har du i din tid bjudit dagen att gry
eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
038:013 där den skulle fatta jorden i dess flikar,
så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
038:014 Då ändrar den form såsom leran under signetet,
och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
038:015 då berövas de ogudaktiga sitt ljus,
och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
038:016 Har du stigit ned till havets källor
och vandrat omkring på djupets botten?
038:017 Hava dödens portar avslöjat sig för dig,
ja, såg du dödsskuggans portar?
038:018 Har du överskådat jordens vidder?
Om du känner allt detta, så låt höra.
038:019 Vet du vägen dit varest ljuset bor,
eller platsen där mörkret har sin boning,
038:020 så att du kan hämta dem ut till deras gräns
och finna stigarna som leda till deras hus?
038:021 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född,
så stort är ju dina dagars antal!